Oooh yess!
Är så fruktansvärt stolt över att jag klarade att springa nästan 2,4 km utan att stanna! haha, låter kanske fånigt men när jag tänker tillbaka ett år när Andreas och jag började ta tag i vår träning (som för övrigt misslyckades då vi inte hade motivation eller viljan) så var jag helt slut efter 500 m och kunde knappt andas och hjärtat höll på att sprängas. Var en otäck känsla och vägde ju som mest då också och hade ingen kondition alls. Idag så var det inte andningen som var största hotet för att inte klara hela rundan utan det är benen. Har lite ont i smalbenen när jag springer, även om jag har superbra löparskor, eftersom jag endast springer på asfalt. Är ju ett hårt underlag och jag är ju fortfarande väldigt stor.
Känslan av att komma i mål och inte har gett upp ska jag bära med mig. Skulle någon ha sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ut och springa en lördagmorgon kl 8 så hade jag bara skrattat. Andreas och jag har verkligen fått en helt annan syn på kost och träning, och det är tack vare vår envishet och starka vilja samt motivation som driver oss framåt. I veckan har jag tränat 4 ggr nu. Ska iväg till gymmet med mamma och köra ett litet 30 min pass på henne gym. Senare idag blir det tårta då familjen ska fira mig i efterskott.
Har tappat min koll på vikten nu när jag har börjat köra igång igen då renoveringen är klar. Är ju inte hemma denna helg så jag får vänta tills nästa vecka med att rapportera till er. Jag vet ialla fall att jag inte har gått upp även om jag endast har tränat 1 gång/veckan. Har ju fortfarande koll på maten och äter endast godis en gång i veckan. Så det är väl kosten som gör att jag inte börjar gå upp igen. Nu har vi ändrat vår livsstil helt och kommer aldrig att gå tillbaka. Bättre sent än aldrig.
Kommentarer
Selle
That's my girl! Så jävla duktig är du!!! Måste träffa min lilla kicka snart ju :)
Svar:
Maria
Trackback
